Blytung start på året

Ingen har säkert missat att gårdagen, den första handelsdagen för året målades ordentligt i rött och storbolagsindex OMXS30 slutade hela 3,6% ner. Hörde ifrån något håll att stockholmsbörsen aldrig börjat sämre, och att amerikanska börserna hade sämsta starten på 84 år. De asiatiska börserna som sjönk med ca 7% och stängdes i förtid lär inte heller ha varit särskilt långt ifrån rekord. Även om jag är positiv till lite nedgångar på börsen så man kan handla billigt så hade jag också en tung start på året i år. Det handlar dock inte om börsen utan min andra investering, löpningen.

I oktober var senaste gången jag hörde av läkaren efter att jag fått en kortisonspruta i knät i september. Han menade att man behövde ge det tid och att vi skulle höras efter nyår för att utvärdera om man behövde gå in i knät eller inte. Rehaben har fungerat ganska blandat sedan dess, till att inte fungera alls sista månaden så det var med lite nedstämdhet som jag kände att det nu kanske var dags för operation.

Så igår (måndag) så tog jag och ringde, kände att det är alltid bäst att vara på för annars kommer man ingenstans i sjukvården. Sjuksköterskan som då svarade berättade att läkaren som jag varit hos tidigare hade slutat och nu inte jobbade hos dem längre, och det fanns heller ingen notering om att jag skulle återkomma efter nyår för utvärdering för att gå vidare med mina besvär som då skulle hamnat på någon annan läkares bord. ”Som plåster på såren” så kunde jag få en ny telefontid med en annan läkare om en månad. Har man inte bättre koll än så här i sjukvården idag?

Tungt, minst sagt. Jag hade laddat för operation runt 20e januari för att sedan kunna vara på benen en månad senare, men den tidsplanen ser ut att inte hålla särskilt bra i nuläget. Detta bekräftar tyvärr fortfarande bara min tes att läkare inte bryr sig om patienten utan gärna skriver ut lite medicin eller liknande så att man så fort som möjligt försvinner ur deras åsyn. 2012 så hade jag problem med luftvägarna, och de enda svar jag kunde få ur läkarna var att det skulle vara så, vilket sen visade sig att det inte var fallet.

Nu är dock inte allt nattsvart på löpningssidan. Under helgerna så spenderades en hel del tid i Sälen och Långberget med det stora positiva beskedet att längdskidåkning funkade mycket bra med knät. Inte helt smärtfritt men fortfarande mycket bättre än vad rullskidor har funkat tidigare. Kombinerar jag detta med lite crawlande så ska jag nog kunna hålla igång träningen framöver. Just nu är snöleveransen obefintlig på västkusten, men lite mer skidläger är inplanerade så det ska gå och lösa.

Det blir alltså en liten fördröjning i planen för 2016, men fokus ligger nu på att bli bra igen och det får ta den tid det ska.

ID-100261154
*Image courtesy of holohololand at FreeDigitalPhotos.net
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s